Pål Holländer – United States of Afghanistan.
Ett år efter attentatet mot World Trade Center i New York reser filmaren Pål Hollender och musikern Olle Ljungström till ett krigshärjat Afghanistan. I dokumentären blir tittarna vittnen till Olles hopplösa försök att sjunga på gatorna. Vi får också se unika bilder av en explosion och den upphetsade pressen som fösöker täcka situationen. Och så möter vi lille Ali, en nioårig pojke som blir deras tolk och ciceron. Alis reflektioner om elände och fattigdom bär också en optimism och en tro på landets möjligheter, bortom politiskt och religiöst förtryck.
2005 Lars Arrhenius
(1966-2020).
Lars Arrhenius var verksam i flera genrer, måleri, grafik och film och hans konst präglades av en lekfullhet men var på samma gång politisk.
Arrhenius verk finns i Stockholms tunnelbana och han är representerad på flera stora museer, bland dem Göteborgs konstmuseum, Arken i Köpenhamn och Malmö Konstmuseum. Arrhenius var engagerad i Artists for Future och hans konst handlade på senare år mycket om klimatfrågan.
Itziar Okariz, Peeing in Public or Private Spaces 2007.
Okariz är, för den svenska publiken, mest känd för att hennes föreställning under MADE-festivalen i Umeå 2007 bestod av att hon stående kissade på golvet. Under framförandet, som ägde rum på Norrlandsoperan den 9 maj 2007, skyndade konstnären Dorinel Marc fram med en röd dampotta och fångade upp urinen.
Det blev ett stort mediascoop och många förfasades kanske inte så mycket över själva akten utan över att Okariz fick ett arvode på 10 000 kronor. Itziar Okariz, Peeing in Public or Private Spaces 2007.
Alexander Schellow.
Under två veckor år 2009 vistades den tyska konstnären Alexander Schellow i Umeå. Resultatet blev ett antal teckningar el som Schellow själv kunde ha sagt: spår – egentligen är de i själva verket produkter av förbrukad tid. Tyngdvikten ligger på tecknandet som utövning, som ett arbete som ska göras.
