– Jag sluter ögonen och påminner mig om vilken tur jag har som får göra det här.
Just nu sitter han i Norrlandsoperans foajé med en nätt kabinväska bredvid sig. Utanför står två turnébussar parkerade, stora nog att bära en hel symfoniorkester till Luleås kulturhus och vidare. Sångerskan och låtskrivaren Katarina Barruk strosar runt på den snötäckta Operaplan och tar en selfie i väntan på avfärd. I recensionen som senare publiceras i Norrbottens-Kuriren står det att konserten bjöd på ”toner höga som fjälltoppar och kraftfulla som bergsmassiv”.
Uppslukade av musiken
De har en hel del gemensamt, Barruk och Strausser, trots att de är uppvuxna långt ifrån varandra. Katarina i Storuman och Eduardo i den brasilianska miljonstaden São Paulo. På scenen är de båda fysiskt utlevande och intensivt närvarande, fullständigt uppslukade i musiken. Eduardo beskriver det som att han tillsammans med musiker och solister bygger en katedral av stämningar och ljud, eller en abstrakt skulptur som publiken får tolka med sina känslor.
Bor i Berlin
I över ett decennium har han arbetat med framstående orkestrar och operahus över hela världen. I dag bor han med sin familj i Berlin och ungefär häften av tiden befinner han sig på resande fot.
Vad har du lärt sig om mänskligheten av att resa så mycket?
– Jag har tänkt mycket på det och det låter kanske banalt, men det jag upplever är att vi är likadana. Alla människor har i grunden samma bekymmer, samma glädjeämnen och samma behov.
”Jag hade tur”
Det som skiljer sig åt är förutsättningarna. Eduardo tackar sin lyckliga stjärna för att han föddes 1985, just när Brasilien började demokratiseras efter många år av militärdiktatur. Hans föräldrar gladdes åt möjligheterna att låta sina barn uppleva mer kultur.
– Att barnkonserter kan ha stor betydelse, är jag ett levande exempel på, säger han.
Föräldrarna stöttade också hans studier i fiol och piano, utan att kunna förutse vad det skulle leda till. De var ju inte musiker själva.
Eduardo säger gång på gång att han har haft mycket tur. Turen att möta skickliga lärare, till exempel.
– Efter Sovjetunionens kollaps flyttade många musiker ut från Östeuropa och många av dem kom också till Brasilien. Det var fantastiska, hårt arbetande musiker som förde över sin mentalitet till oss. Jag visste ju inget annat och trodde att det var så här det gick till, säger han och skrattar.
Operans själ
Naturligtvis har det krävts det beslutsamhet och hårt arbete för att ta sig dit han är i dag. Kraften hämtar han från musiken och den kollegiala glädjen han känner efter en genomförd konsert.
Sedan hösten 2024 är han chefdirigent för Norrlandsoperans symfoniorkester. Tillsammans med musikerna vill han erbjuda publiken ett spännande program med musikalisk excellens.
– Orkestern är operans själ, påpekar han. Jag vill att musikerna ska känna det och att vi samlas kring samma strävan – att vi ständigt rör oss framåt.
Var är ni om tre år, tror du?
– Det kan jag omöjligt svara på. Det finns ingen slutpunkt, det viktiga är att vi hela tiden försöker förverkliga vår potential, säger han, med en referens till moralfilosofen Baruch Spinoza, något av en husgud för dirigenten.
Eduardo menar att musiken har många roller att spela.
– För mig är det framför allt ett moraliskt stöd. Att leva är svårt, men genom skönheten i konsten kan vi ana lösningar och känna hopp.
Och än en gång understryker han hur viktigt det är att barn och unga får möta musiken.
Kulturlöftet i Umeå
Han nickar entusiastiskt när han får höra om Kulturlöftet som införs i Umeå kommun 2025 och som innebär att alla barn återkommande ska få möta kultur under hela sin skoltid.
– Det är jättebra.
– Albert Einstein sa en gång att den hjärna som får chansen att expandera, aldrig återgår till samma storlek igen. Det är det vi gör med musiken, precis som med matematiken och geografin.
Vad skulle du vilja tipsa unga läsare om – finns det något musikstycke som du kan rekommendera?
– I dag är det meningslöst att ge ungdomar tips om vad de ska lyssna på, de har ju tillgång till allt och kan hitta det de behöver. Mitt enda råd, det är det här: Var nyfiken. När vi ställer bra frågor öppnas världen. Och vårt jobb som vuxna är att stimulera den nyfikenheten.
En liten avskedskommitté har samlats i foajén när musikerna börjar kliva på bussarna. Eduardo med sin lilla kabinväska vänder sig mot oss i entréslussen. Han ler brett och vinkar.
På återseende!
Text: Hanna Kangassalo
Upplev Eduardo Strausser in action! Våren 2025 dirigerar han Jenny Wilsons första opera Älskarinnorna, 8-29 mars. Han leder även konserterna Berio och Beethoven, 20 mars och Haydn och Camille Pepin, 12 juni.
Läs mer och boka biljett till Älskarinnorna här: https://norrlandsoperan.se/forestallningar/alskarinnorna/
