Historik

Årligen besöker omkring 20 000 personer symfoniorkesterns konserter. Antingen i Norrlandsoperans konsertsal eller på någon av alla de platser utanför huset, där konserter ges. Omåttligt populära är de konserter där symfoniorkestern spelar tillsammans med popmusiker eller musik från gaming-världen.

Det som i dag är Norrlandsoperans Symfoniorkester var från början en militär blåsorkester som bildades redan 1841. Stråksektionen kom till 1976, ett par år efter grundandet av Norrlandsoperan. Som symfoniorkester fick man sin nuvarande form och formella status 1991 och under de senaste åren har orkestern upplevt en avsevärd utveckling. Norrlandsoperans Symfoniorkester har flera gånger uppmärksammats och prisbelönts, t ex med Grammis. För inspelningen av skivan Urban Concertos, med musik av den amerikanske tonsättaren David Chesky, har orkestern nominerats för en Grammy Award.


Följande texter är framför allt hämtade ur boken Norrlandsoperan – Tonernas teater, av Claes Rosenqvist (red.) samt säsongsprogram genom åren.

Norrlandsoperans allra första uppsättning var Italienskan i Alger av Gioacchino Rossini. Teaterns förste chef Arnold Östman, dirigerade och en blivande chef, Tom Lagerborg, stod för regin. / Tonernas teater, s.26

En musikteater utan musiker

… ”Beslutsbrådskan vid Norrlandsoperans tillkomst skapade en rad svårbemästrade problem. Ett av de mest bisarra var att Norrlandsoperan faktiskt fick anträda sin färd som en musikteater utan musiker. (…) regionmusiken skulle alltså utgöra Norrlandsoperans orkesterresurs, var det tänkt i Sjögrens, landstingets och Umeå kommuns utredningar. Tanken visade sig emellertid snart vara grundad på lösan sand. Regionmusiken, den civila musikorganisationen som 1971 ersatte den förutvarande militärmusken, brottades med en rad egna problem, b.la en hårt ansträngd ekonomi. (…)

Regionmusiken påpekade vidare, att den i första hand hade att fullgöra sina åtaganden i förhållande till andra intressenter, främst rikskonserter och försvaret. Norrlandsoperan önskade ca 50% av de musikertimmar som Regionmusikens Umeåavdelning förfogade över. Denna kunde på sin höjd tänka sig att avsätta ca 15% för Norrlandsoperans räkning. Den av blåsare dominerade Regionmusiken hade inget emot att utöka sin stab med några stråkmusiker. Det ansträngda budgetläget gjorde emellertid att en sådan expansion inte kunde komma till stånd förrän tidigast 1977.”
/Tonernas teater, s. 43

”I ett pressmeddelande på våren 1975 formulerade Norrlandsoperans ledning sin syn på det aktuella och milt sagt prekära läget: Norrlandsoperan har nu snart verkat ett spelår. Genomgående har problemet med orkester påverkat verksamheten i negativ riktning. Den fast anställda personalens krav på intressanta arbetsuppgifter kan inte tillgodoses i full utsträckning, planeringsarbetet måste bedrivas under ovanligt osäkra förhållanden, de kortare engagemangen av musiker innebär betydande merkostnader etc. etc. Trots det på olika sätt bedrivna arbetet för att Norrlandsoperans orkesterproblem ska kunna lösas, står ensemblen inför nästa spelår fortfarande utan orkester.”
/Tonernas teater, s. 45

1976 – Första fast anställda stråkkvintetten

”Många hårda påtryckningar på kulturministern gav som resultat ett extraanslag för fem fasta musikertjänster. Beslutet kom visserligen för sent för att Norrlandsoperan skulle kunna engagera några personer för spelåret 1975-1976 men var ändå löftesrikt för framtiden. Anslaget permanentades genom budgetpropositionen 1976 och på hösten samma år kunde en leende operachef inför pressen visa upp Norrlandsoperans första och hett efterlängtade fast anställda stråkkvintett.”
/Tonernas teater, s. 47

”Regionmusiken i Umeå anställer de första stråkmusikerna och vid början av 1977 har man en fast stråkkvartett. Senare under året utökas ensemblen med ytterligare en stråkkvartett och därmed är landets nordligaste professionella orkester bildad.”

/Spelprogrammet 1986-87 s. 8

1978 – Norrlands symfoniorkester

”Avgörande i denna utveckling (för Norrlandsoperans orkesterresurs) var det fastare samarbete som 1977 etablerades mellan Norrlandsoperan, Rikskonserter och den tidigare något svårflörtade Regionmusiken. Initiativet till denna samverkan togs av styrelsens båda huvudmän, Umeå kommun och Västerbottens läns landsting, vilka på hösten 1976 presenterade en plan för en femårig försöksverksamhet, sk. Västerbottensprojektet. Statsmakterna nappade på detta förslag och tillsköt särskilda medel för verksamheten. Samarbetet gick ingalunda friktionsfritt men ledde ändå till en samordning av de tidigare spridda musikresurserna, både administrativt och praktiskt. Det kanske mest påtagliga resultatet var skapandet av ”Norrlands symfoniorkester”, sammansatt av Regionmusikavdelningen i Umeå och operans egen kammarensemble, på våren 1978.”
/Tonernas teater, s. 47

1979 – Umeå Sinfonietta

”1979 – Charles Bruck blir den förste i raden av internationellt kända dirigenter som gästat orkestern. Man samarbetar även med flera internationella solister. Så småningom får orkestern manet Umeå Sinfonietta.”
/Spelprogrammet 1986-87 s.8

”Umeå Sinfonietta: Vi fyller inte 10 år, fast egentligen gör vi det. Namnet Umeå Sinfonietta är inte mer än fem år gammalt, men vägen som ledde fram till detta epokgörande dop började långt tidigare. Ända från det att Norrlandsoperan startade har regionmusiken varit inkopplad i verksamheten. En opera måste ju ha en orkester och därmed var processen igång och idag kan vi konstatera att vi är vårt lands nordligaste symfoniorkester”
/Spelprogrammet Norrlandsoperan 10 års jubileum 1984-85

”Tillsammans med f.d. Norrlands symfoniorkester, sedermera omdöpt till Umeå Sinfonietta, kom Norrlandsoperan och Rikskonserter från 1988 att ingå i Stiftelsen Västerbottensmusiken, som alltså ersatte Stiftelsen Västerbottensteatern.”
/Tonernas teater s. 48

”Under en tid av turbulens förändrades orkesterns karaktär och den dåvarande stråkensemblen med blåsare förstärktes med fler stråkar och fler instrument. Orkesterns nya liv började smygande under Regionmusikens mantel. Namnet Umeå Sinfonietta skapades av Torsten Wennberg och arbetsuppgifterna koncentrerades.”
/Tonernas teater s. 175

1980 – ”Regionmusiken”

”Regionmusiken läser man på affischer och i program runt Nordkalotten, både när det gäller klassisk musik och svängigare tongångar. Ibland i samarbete med Norrlandsoperan, ibland på egen hand. Men vad är Regionmusien egentligen? En konverterad militärorkester? En kammarensemble eller ett jazzband? Regionmusiken i Umeå har enligt statsmakternas beslut profilerats som en mindre symfoniorkester, säger Regionmusikens ledare Torsten Wennberg.”

”I Umeåavdelningen ingår nu 18 blåsare, 2 slagverkare, 1 pianist och 11 stråkmusiker. Alla är heltidsanställda yrkesmusiker.”

”Sverige är hittills det enda land i världen, som omvandlat militärmusiken till en statlig musikorganisation med en verksamhet , som domineras av uppgifter inom det allmänna musiklivet. Reformen genomfördes 1971.”
/Spelprogrammet 1980

1984 – Norrlandsoperan flyttar in i brandstationen

”Norrlandsoperan kunde i januari 1984 under jubelrop flytta in i den ombyggda brandstationen, vilken som arbetslokal förklarades överlägsen allt vad andra operaensembler i landet kunde visa upp. (…) Så hade alltså Norrlandsoperan fått sina arbetslokaler och staden sitt kulturhus (Umeå Folkets hus, med Idun som stor föreställningsscen).”
/Tonernas teater s. 53

”Annika Wallin är fagottist och kan sägas representera den yngre orkestergenerationen, men även hon pekar på dåtiden för att förklara det goda kamratskapet och viljan till samarbete: ”Hit kom man direkt från skolorna, att spela var allt, folk var unga och ensamstående. Så fanns ju också känslan av att vara pionjär så här nära Nordpolen!”
/ Tonernas teater s. 174

1985

Orkestern, som nu består av 35 heltidsanställda musiker, gör grammofondebut med verk av J. K. Vanhal. Dirigent vid inspelningen var Jukka-Pekka Saraste. Under våren skrevs ett treårskontrakt med Edvard Tchivtjel som nu blir orkesterns förste gästdirigent”
/Spelårsprogrammet 1986-87 s. 8

1991

”En kall aprildag 1991 i Umeå. Jag har bytt La Scala mot Norrlandsoperan och Rossini mot Benjamin Britten. Stycket är En midsommarnattsdröm efter William Shakespeares skådespel i översättning av Alf Henriksson och bearbetning av Per-Erik Öhrn. Innan föreställningen möter operachefen själv sin publik för introduktion i repetitionslokalen. Varierande åldrar, varienrande klädsel, men en gemensam nyfikenhet på detta med ”modern” opera. Öhrn berättar handlingen, ger inblickar i ensemblens sätt att arbeta, tips om hur man bör lyssna”
/Tonernas teater, s. 23

”Våren 1991 gav Norrlandsoperan en kritikerbejublad uppsättning av Benjamin Brittens En midsommarnatsdröm. De sammanlagt tjugotre föreställningarna gavs inför en publik av 270 personer vid varje tillfälle. Totalt gavs alltså knappt 6.000 personer möjligheten att avnjuta detta evenemang medan övriga intresserade fick vänta redan vid ingången.” (i A-salen i gamla brandstationen – numera Black Box).
/Tonernas teater, s. 54

”När spelåret 1990-91 skulle planeras hade man först inga pengar till höstens repertoar. Man sökte då en mycket liten opera som man skulle kunna pressa in i budgeten och hittade Mäster Pathelin. När man sedan fick tilläggsanslag, som något lättade det ekonomiska betrycket, kunde man komplettera programmet med ytterligare en entaktsopera, Musiksnillet, och komponera helaftonsprogrammet Skrattar bäst som skrattar sist. Detta program uppstod alltså genom en serie manövrer i ett oklart budgetläge.”
/Tonernas teater, s 115

”Framtiden: Det råder lite olika meningar bland orkestermedlemmarna vad gäller framtiden. Visserligen gläds man åt den regionalpolitiska satsningen som ger orkestern möjlighet att växa från 38 till 60 musiker i en trappstegsvis expansion under 90-talet. Det är också den pågående expansionen som är orsaken att man bytte namn till Umeå Symfoniorkester samtidigt som man helt och hållet tog över arrangemangen, som tidigare genomfördes i samarbete med Umeå Musiksällskap.”
/Tonernas teater s. 191

Dela: