I kampen om kroppen är det som om vi alltid lever i den yttersta av tider. Visst, goda signaler kommer i spridda skurar, om ett vidgat spann för vilka kroppar som bereds plats och omfamnas av samhället – samtidigt ter sig det gemensamma trycket från arbetsmarknad, medieideal och marknadskrafter högre än någonsin. Var stark, var vacker, gå inte sönder, är de samlade påbuden.
Din kropp är ditt kapital och den trötta kroppen är i sig en revolt – en manifestation av motstånd. Inte minst är detta giltigt inom dansvärlden och det är i den skärningspunkten som den teoretiska och intellektuella ingången finns till verket Everything remains som på fredagen besökte Umeå. Verket, del två i duon Jon R Skulbergs och Juli Apponens triptyk som utforskar den svaga kroppens potential, är skapat med grund i en egen erfarenhet av operationer och kronisk smärta och det är Juli Apponen som står för soloakten som presenteras.
En intensiv final bryter av dramatiskt, med ett scenrum som gått från vitt till svart och med den vita mattan borta, som gräns och ramverk. I förflyttningar under stroboskåpbelysning skapar nu Juli Apponen en scen av glimrande revolt – i blixtbelysta ögonblick, men fortfarande med kroppspositioner som är alldeles vardagliga, vrids ljuset bort från den kropp som KAN till en förhöjd beundran av den kropp som ÄR.
Läs hela recensionen av Sara Meidell i VK PLUS