Gertruds första möte med musik
André Gides korta roman Pastoralsymfonin från 1919 handlar om en pastor som tar sig an en blind flicka vid namn Gertrud. Pastorns ord blir källan till flickans kunskap om världen, och de kommer varandra mycket nära. Gides roman är en vacker och vemodig berättelse om kraften i mänskliga möten och i självbedrägeriets konsekvenser: trots att han vet att det är fel undanhåller pastorn delar av sanningen både för flickan och sin hustru. Beethovens sjätte symfoni spelar en avgörande roll i boken, då den blir Gertruds allra första möte med musik.
Symfonin som fått ge namn åt Gides bok är – i kontrast till romanens mörkerstråk – en av Ludwig van Beethovens (1770-1827) ljusaste. Symfonin uruppfördes i december 1806 under samma konsert som den dramatiska femte Ödessymfonin. I tiden var det vanligt att förläggare hittade på namn på både musikstycken och satser för att de skulle sälja bättre, men gällande Pastoralsymfonin var det Beethoven själv som namngav satserna. På svenska skulle de på ett ungefär kunna översättas till ”Glada känslors uppvaknande vid ankomsten till landet”, ”Vid bäcken”, ”Lustigt samkväm med lantfolk”, ”Åskväder och storm” och ”Herdesång”.
Ett kosmiskt landskap
Livsfrågor står i centrum också i Charles Ives (1874-1954) stycke The Unanswered Question, Den obesvarade frågan. Verket är ett av Ives mest kända, från början skrivet för stråkkvartett och senare omarbetat för orkester med urpremiär 1946. Själv beskrev tonsättaren sin komposition som ett ”kosmiskt landskap”, där respektive instrumentgrupp representerar olika existentiella motiv.
Hård som järn och stål
Betydligt mer dramatisk än Beethovens idylliska symfoni är Sergej Prokofjevs (1891-1953) andra violinkonsert, och tonsättaren beskrev själv konserten med orden ”hård som järn och stål”. Prokofjev komponerade verket för den franska violinisten Robert Soëtens, och urpremiären ägde rum den 1 december 1935 på Teatro Monumental i Madrid, med Madrids symfoniorkester under ledning av Enrique Fernández Arbós.
Inledningsvis möter vi violinen, ensam, som spelar det febriga g-moll-temat. Snart sluter orkestern upp och musiken stegras, omväxlande mjukt böljande och dovt mullrande. I den andra, långsamma satsen spelar violinen en skälvande vacker melodi mot bakgrund av stråkarnas pizzicaton. I finalen kontrasterar så den expanderande orkesterklangen violinens ensamma röst, där musiken blommar ut i en extatisk dans och slutar i ett tumultartat rus.
Kolja Blacher
Norrlandsoperans Symfoniorkester dirigeras vid kvällens konsert av orkesterledaren och violinisten Kolja Blacher. Blacher är verksam över hela världen och har bland annat gästat Münchens och Taiwans filharmoniska orkestrar, symfoniorkestrarna i Baltimore, Melbourne och Jerusalem, Stuttgarter Kammerorchester, Berliner Philharmoniker och orkestern vid Komische Oper. Blacher studerade vid Juilliard School of Music i New York och för Sandor Vegh i Salzburg. Under 90-talet var han konsertmästare i Berliner Philharmoniker, och sedan 2009 är han professor i violin vid Hochschule für Musik Hanns Eisler