”Att träffa publiken på nära håll ger energi”
Jag kommer ifrån Ipswich, England. Jag studerade på Royal College of Music i London 1996-2001 med Caroline Emery som lärare. Jag deltog i London Symphony Orchestra String Scheme och var stämledare i Southbank Sinfonia 2002-2003.Första gången jag spelade på Norrlandsoperan var 2004, i Janaceks opera Jenufa. Jag är anställd som alternerande stämledare och spelar på en kontrabas byggd av Pöllmann, 2015.
Jag började min musikaliska bana som violinist med suzuki fiol. Jag fick möjligheten att börja spela kontrabas när jag var 11 år och det blev snabbt tydligt att bas var mitt instrument.
Att få variationen genom att spela opera, symfoniorkesterkonserter och kammarmusik i mitt jobb, är fantastiskt. Jag har försökt att tänka på några favoritögonblick genom åren och det är svårt att välja för det finns så många. Kullervo av Sibelius med Kristjan Järvi 2006 kommer jag aldrig glömma. Estlands Nationella manskör med Susanna Levonen och Fredrik Zetterström som solister. Vilket stycke, vilken kör!
Favoritoperan tror jag måste vara Blanche och Marie av Mats Larsson Gothe, skriven till kulturhuvudstadsåret i Umeå 2014. Det blir något speciellt att uruppföra en så bra, nyskriven opera. Jag älskade verkligen att spela den.
Genom kammarmusiken har jag haft möjligheten att bland annat spela i kontrabaskvartett med sagoberättare, turnerat i länet för förskolebarn, spelat Burt Bacharachs musik med stråkkvintett och sångerska… dessa tillfällen är speciella, man träffar publiken på nära håll och får mycket energi från den kontakten.